Annons

Emil Åreng
Emil Åreng är prisbelönt bartender med bas i Umeå. Han har gett ut boken ”Salongs i Norrland” och skriver om sitt spritfyllda liv för Café.

Annons
 

Hemvänderi

Foto: Andreas Nilsson ur boken ”Salongs i Norrland”

Efter ett uppehåll från alkohol i ungefär en vecka så är man nu tillbaka i en mer utvilad form. Den här tiden på året är det ju mer prat om alkohol än på midsommar vilket är helt extremt om man tänker på hur många liter sprit som flyter igenom våra kroppar under den högtiden. Då passar jag på att inte beblanda mig överhuvudtaget med alkohol.

Annons

Hemvändarna kallas alla som vänder hem till julen och alla dessa människor blir på något sätt upphöjda för att det just åker hem för att fira jul med sin familj. Hela juldagen tillägnas alla hemvändare. (förutom i Umeå där annandagen är hemvändardagen av någon idiotisk anledning) En sådan här helg så kommer alltså hemvändarna hem antingen på fredag eller lördag för att fira jul på söndagen. Bli helt jävla dyngrak på måndagen och sen vara säng alternativt soffliggande i 2 dagar innan man åker hem till sitt för att jobba och planera en lite mer dekadent fylla på nyår.

Rent procentuellt så spenderar man faktiskt större delen med sin familj även fast de flesta är trötta som satan på grund av alkohol, jobb eller någon annan jävla syssla som gör att ögonlocken verkar väga 250 kg.

I många år har jag blivit tillfrågad om jag kommer åka hem till Bräcke (världsmetropol i Jämtland) för att fira jul med familjen och sen spendera hemvändar’n på jämtkrogen. Det har blivit en 10:årig tradition att aldrig åka hem under julen. Inte för att jag inte vill men för att för varje år som går så är det mindre och mindre folk som frågar och i år hände det. Inte en enda av mina gamla vänner frågade om jag skulle hem i år. Jag är alltså officiellt fri från allt hemvänderi.

Jag har även ljugit varje år när någon har frågat om jag ska hem och jag har svarat att jag troligtvis skulle få stryk om jag åkte hem. Det är ytterst osannolikt att jag skulle få det eftersom de få fiender jag hade under skoltiden troligtvis glömt bort att jag ens var deras fiende och även den lilla detaljen att jag inte kunde slåss eller för den delen hade fysiken för det gör att de talar emot. Om jag ens lyckats fått på en smäll så hade nog GW klassificerat det som. Ytterst ringa misshandel.

Men nästa år är det kanske dags att jag får uppleva det där alla pratar om;

  1. Träffa på en klasskompis från grundskoletiden som fortfarande bär på såren att jag snodde en tjej eller ett jävla sudd. Efter 15 år spelar det faktiskt ingen roll kan jag tycka. Den här personen vill inte göra upp fysiskt men känner ändå att man måste få prata ut och i vissa fall fälla en tår.
  2. Att träffa den där tjejen man var kär i när man gick i 9:an och sen aldrig såg igen. Nu helt uppdaterad med 3 barn och 1 stor herrgård utanför Sundsvall. Får man samma känslor igen?
  3. Att bli officiellt en gubbjävel som träffar på någon gammal polares småsyskon som är född efter 1995 och dra den numera klassiska frasen ”ALLTSÅ SENAST JAG SÅG DIG SÅ VAR DU SÅ HÄR LITEN”

Oavsett om jag åker hem och får uppleva allt ovan så vet ju alla att på annandagen så är det fan ingen som kommer ihåg något ändå. För den viktigaste traditionen på juldagen är väl ändå att träffa alla man känner. Bjuda på ett järn. Vakna upp dagen efter och glömt bort vilka man träffade för att nästa år göra om samma sak igen och prata om precis samma grej som man alltid gör.

Det om något är en svensk tradition vi aldrig kommer glömma bort.

 

 

 

Dela
Tweeta
 

Annons

 


Annons

Laddar